Det går inte en dag utan att man tänker på vår älskade Otto.

Vi tog det jobbiga beslutet att låta honom somna in i oktober förra året. Då hade hans andra korsband gått sönder.

Vi opererade honom för ett antal år sedan uppe på Strömsholms djursjukhus. En operation som gav ett mycket bra resultat. Vi fick en aktiv och glad hund igen. Men när vi gjorde den operationen hade vi en ung frisk och stark hund, och rehabiliteringen tog ca 6 månader med mycket slit från Ottos sida.Denna gång var det en trött och gammal hund. Han har två somrar i rad drabbats av fästingsjukdomar som bägge gångerna nästan tagit honom ifrån oss, men inte lyckats. Dock tog Ottos kropp väldigt mycket stryk av infektionerna och han var trött och sliten. Så när han halkade i trappan inne i huset och det andra benets korsband gick sönder så var inte en operation med lång och tuff rehabilitering ett alternativ för oss. Vi tog ett jobbigt beslut och hela familjen var med honom när han somnade in.

Dagligen så  väntar vi  på att det ska komma en våt och kall nos för att väcka oss när frukosten blivit för sen, eller någon som krafsar uppfodrande på benet när man borstar tänderna och någon vill ha tandkräm, eller någon som snarkar lugnt och förnöjt.

Vi saknar dig Otto!

Tur att vi har ett litet lyckopiller i familjen som håller fart på oss. Älskade Hedvig!