Nu har vi tillbringat en helg i Malmö. Lyxade till oss och tog in på hotell mitt inne i centrum. Som vanligt så uppträdde Otto exemplariskt. Han åker hiss och passerar genom snurrdörrar som det anstår en världsvan. Anledningen till vår vistelse i Malmö var helgens Svens Vinnar utställning på Malmömässan. Och där upphör Ottos exemplariska uppförande. Känns lite pinsamt vid det här laget att säga: "hemma gör han inte så", eller "han brukar faktiskt inte uppföra sig så där". Har ni hört den förut?! Han vill inte hälsa på veterinären i entrén (kan jag i o f s förstå, för veterinärer brukar bara stickas och klämmas). han ska inte sitta med oss vid ringen utan trär ut rumpan så långt han kan i gången där alla går och sätter sig där.

Hemma har vi en busig sprallig hund, men på utställningar har vi en charmlös betongklump att släpa runt på (kan tillägga att det trots det går hyfsat bra på en del utställningar än då). Tur att vi träffar trevliga människor, och får härliga familjesemestrar på köpet.

Ibland är det svårt att få till det som kallas livspusslet. Alltså det dagliga tillvaron med jobb, barn, hund och allt annat som hör vardagen till.

Jag hade äntlige lyckats få en tid till frisören. Kruxet var bara att ingen kunde åka hem till hunden, för alla var upptagna. Typiskt! Make och barn på crawlskola. Pensionerade svärföräldrarna höll på att renovera, så där gick det inte att ha honom. Men de kunde åka ut till honom ett tag. jag tyckte väl att det var lite synd om dem att de skulle behöva avbryta renoveringen och sitta ute hos oss och uggla i kylan (alla klagar på att det är så kallt i vårt hus, tycker 18 grader är jätteskönt). så jag susar hem på lunchen och rastar Otto och sen får han lycklig som en dag följa med mej i bilen en stund för att sedan gå på frisersalong. Det är tur att jag har en sån förstående frissa, och en gudomligt snäll hund som finner sig i att vara med överallt där han får vara med.